som vanligt.. försöker verkligen men jag har så mycket tankar som bara snurrar just nu. Känns lite fult att säga detta men undra om det skulle hjälpa med att går och prata med någon? alltså typ en kurator eller någonting? haha, nä det kändes för patetiskt. Men jag kab verkligen inte sova på grund av alla tankarna och jag kan som inte prata om det med någon annan heller. (förlåt till er som tar illa upp, alltså min vänner som läser det här)..

Jag kan inte prata med mina vänner, jag kan inte prata med mina föräldrar om något sånt här. Den ända jag pratade med om mina tankar och så var den som svek mig som mest. Tror det kan vara efter det som jag inte vågar, jag är rädd för att bli lika sårad som då. Jag vet att jag grät mig själv till sömns varje kväll, vaknade gråtandes. Fick rycka upp mig gå till skolan sen hem läxor och så samma visa igen. Så pågick det under en lååång tid efteråt. Hur ska man kunna få tillbaka tilliten hos folk när man en gång blivit så sviken som då? Känns bara som om att jag kommer bli skrattad åt om jag berättar vad jag tänker på. Känns inte alls kul. Blir nog så att det kommer hållas inuti mig ändå för en främmande person vill jag inte heller gå och prata med som jag tycker inte förstår.

Nu blir det nog en sista ansträning till att sova om jag inte kan ger jag upp och dygnar! Puss