Gaah, jag får snart ett psykbryt eller någonting. Usch vad folk kan irritera mig. Dom vet verkligen hur som ska röra mina nerver tills jag bangar ut totalt och blir helt jävla crazy! Blir så less på folk som går och klagar högt och ska börja ge andra skuldkänslor, det gör mig så förbannat arg att jag håller på att koka!

Måste skriva av mig lite, det är väl det bloggar är till för också? för det mesta i alla fall. Blir bara förbannad ju mer jag tänker på det. Jag behöver komma ut, jag behöver hitta på någonting inte sitta här hemma och bli alledes galen. Det ska helt ärligt blir så fucking underbart att flytta hemifrån ca ett halvår. Behöver vekligen det just nu. Visst det kommer bli knapert med pengar och jag kommer säkerligen att längta hem någon minut men då ska jag fannimej tänka tillbaka på den känslan jag känner nu så kommer allt bli bra sen.

Ligger och stirrar ut på mitt rum lite, nästan så jag bara vill kasta täcket över huvudet och bara glömma hur det sur ut. Det är galet. Har 3 olika kartonger utspridda, kläder överallt som jag ska ha med mig, packa ner i en låda som päronen tar med ner sen och lite som ska tvättas. Sen har jag saker som ska slängas också överallt. Jag orkar inte, kan man inte få vara dumbeldore ett tag och bara "svischa" lite med trollstaven så städas allt. Skulle vara otroligt underbart om det skulle kunna vara så lätt som ett "svisch" så är allt fint igen. Får ta tag i det imorgon är jag rädd för för annars kommer mer av det som gör mig så j*vla irriterad, klaga!!! det är det värsta jag vet... Jag vet jag klagar också, men oftast en liten stund. Bara något ord som "fan vad jag har ont i fingret" sen skiter jag i det. Eller så går jag in på mitt rum och klagar för mig själv och det är ju inte helt samma sak som att klaga till en massa andra. Men när någon klagar till mig och har en speciell röst (kan inte helt beskriva hur den låter men sådär gnatig, tjatig, klagande, irriterande röst) då går droppen för mig..

En sak ska jag lova mig själv, jag ska aldrig bli sådan!! Aldrig gå runt och klaga inför en massa folk hela tiden; varför gör dom inte så? jag orkar inte mer dom bara slöar? så less på att jag ska göra allt.. osv.. Aldrig i hela mitt liv att jag tänker bli en sådan människa som går runt och säger sånna saker högt för att irritera andra.
Jag kan väl förstå att det är jobbigt att ta undan allt själv men vad f*n.. för det första; jag är yngre! för det andra; jag har fan hjälpt sedan jag var 6-7 år hemma med att laga mat, städa och allt möjligt.. Jag har också slut på ork! Det betyder då inte att jag inte bryr mig om att det är jobbigt för andra det kan jag ju förstå. Men hur kul är det att sitta nästan isolerad hemma som något jag vet inte vad och inte göra någonting förutom att bara hjälpa till hemma. Det är inte kul ska jag säga! Förstår inte ni mig så tänker jag inte förstå er.

Uschusch, nu går jag ut på en promenad och rensar tankarna ett tag och kommer ifrån den här hålan!