Hur kommer allt bli? Vad kommer alla tycka? Kommer jag få vänner? Kommer jag ångra det? Kommer jag få hemlängtan? Kommer jag fixa det? Kommer jag vara utstött? Kommer jag vilja tillbaka till luleå? Tänk om ingen kommer gilla mig. Tänk om skolan kommer gå åt helvete. Tänk om ALLT bara kommer gå åt helvete. Ska jag börja banta så jag blir snygg och smal, kommer alla gilla mig då? Jag klarar inte av alla dessa frågor, jag kan inte sova... jag vill sova men kan inte.

Om ändå jag kunde vara perfekt, visst ingen är perfekt men nästintill perfekt. Fast, frågorna kanske ändå skulle snurra runt i huvudet. Vem vet. Det är otroligt jobbigt. Jag kommer sakna alla så j*vla mycket, det gör ont att lämna alla. Men jag måste, jag måste för mig själv. I det här läget måste jag tänka på mig själv. Jag måste!


Jag vill vara så glad som jag ser ut!
Jag vill att mitt ansikte ska passa min kropp!
Jag vill se bra ut alltid!
Jag vill att alla kläder ska passa mig!
Jag vill att alla ska tycka om mig!
Jag vill och jag vill men ingenting av det kommer jag få på en sekund. Jag vill tillbaka till 2005-2006, då var jag på top. Jag var som lyckligast med mig själv. Jag trivdes, jag hade ett uns bättre självförtroende än vad jag någonsin haft.
Nä nu blir det att rycka upp sig, jag måste fixa det här. Jag bara måste!

Förlåt för det dystra inlägget men jag måste skriva av mig, kanske kan bli lite bättre. Har ingen att prata med så jag får prata ut här istället!