Det blir snart för mycket för lilla mig.. Jag vet inte ens vart skolan som jag ska gå på ligger, jag vet inte hur man åker buss här, vart ska jag gå om jag nu hittar skolan, tänk om ingen kommer vilja prata med mig och jag blir helt utanför på första skoldagen.. Jag hatar mina tankar!

Men jag får se min tankar lite positivt också. Om jag inte hade haft dessa tankar och inte kunnat sova så hade jag inte hittat alla underbara låtar som jag just hittat. Sen hade jag inte heller haft mina sköna sovmorgonar. Lite positivt i alla fall.
Fast nu börjar det blir lite små sent och jag har inte mycket att göra, mina käkar går urled snart också av allt gäspande. Jag lär ju knappast få en ostörd sovmorgon heller så det kanske är bäst att gå och lägga sig, tvinga mig till att sova! Skulle inte förvåna mig om farmor kommer in på morgonen imorgon och frågar om jag ska ha frukost innan dom åker till stockholm i 2-3 dagar. Godnatt! :)